Reportage: Att vara blodgivare innebär att man hjälper skadade eller svårt sjuka människor

blodgivare

I en lokal på sjukhuset ligger Arvikas blodcentral. Dit går man som blodgivare för att lämna blod. Då bidrar man med en viktig del för en fungerande sjukvård. Detta resulterar i att många människors liv kan räddas varje år.

Efter en stressig förmiddag kliver jag in i blodcentralens lokaler. Jag fyller i en hälsodeklaration med ett tjugotal frågor, för att intyga att jag är frisk nog att lämna blod idag. Dessa uppgifter lämnar jag sedan in samtidigt som jag legitimerar mig.

Gunn Westling, bioanalytiker tar emot mig med ett trevligt leende och leder in mig i rummet. Där får jag lägga mig på en mjuk brits. Gunn tar mitt blodtryck samt förbereder inför själva blodtappningen.

Det är en lugn och skön stämning i rummet. Radion hörs i bakgrunden och folk småpratar med varandra. Jag ligger skönt och känner mig avslappnad efter den stressiga förmiddagen. Detta är faktiskt ett bra sätt att varva ner och slappna av.

Ett nästan omärkbart stick i armvecket och tappningen är igång. Blodet rinner genom en lång slang som leder till en påse. Efter tio minuter och ett trevligt samtal med Gunn är påsen full och jag 4,5 deciliter blodfattigare. Dock med ett bättre samvete då jag vet att jag gjort något bra, något oersättligt, något som räddar liv.

Det finns nämligen inga alternativ till blodgivarens insats eftersom blod inte kan tillverkas på konstgjord väg. Blod är dessutom en färskvara som endast kan lagras i högst sex veckor.

Blodgivaren ger cirka tio procent av sitt blod under en tappning, detta kan låta mycket. Men eftersom kroppen ständigt bildar nytt blod, så finns normalt antal blodkroppar i blodet efter bara några veckor. Blodgivaren får även järntabletter för att kompensera det järn man förlorat.

Gunn berättar att de flesta inte har några som helst känningar efter att de lämnat blod, eller kanske möjligtvis lite huvudvärk eller trötthet. Hon berättar också att det istället är många som upplever sig som piggare än vanligt. Dock uppmanas alla att avstå från hård fysisk ansträngning ett par dagar efter att man lämnat blod.

När själva tappningen med blod är klar skickas påsen med blod iväg för att centrifugeras på laboratoriet. Man fyller även några provrör med blod som analyseras, för att se så att blodet inte innehåller någon smitta eller virus. Efter centrifugeringen har blodet lagt sig i olika skikt. Längst ner finns det röda blodkropparna följt av de vita blodkropparna, trombocyterna och överst plasman. De olika komponenterna förs över i olika påsar i ett slutet system. Det innebär att blodgivarens 4,5 deciliter blod kan hjälpa flera olika patienter, beroende på vilken blodkomponent han eller hon behöver.

Själv så bjuds jag på fika efter blodgivningen och ombes att vila en stund. Jag tar mig en festis ur deras kylskåp och hugger in på ett äpple. Jag sätter mig ner i det lilla mysiga väntrummet, där flera andra blodgivare redan sitter. Jag börjar prata med kvinnan intill mig och det visar sig att även hon har gått på Ingesunds folkhögskola. Dessutom hade hon på sin tid några av de lärare som jag har idag. Världen är liten!

Som blodgivare får man en liten ersättning efter varje besök. Motsvarande en check på 50 kronor som kan lösas in i de flesta butiker i Arvika (även andra städer), eller 100 poäng. Man kan samla poäng för att uppnå olika premier. Men man kan också välja att skänka pengar till en hjälporganisation.

Gunn frågar hur jag vill göra idag. Jag säger att jag sparar på ersättningen. Jag har nämligen tänkt spara ihop en lite större summa för att sedan skänka. Jag bryr mig inte om någon ersättning utan lämnar blod av andra anledningar.

Systemet med ersättning är till för att locka till sig fler blodgivare, nyligen har de även infört en nyhet. Utöver dessa 50 kr eller 100 poäng får man två stämplar i ett häfte. När man uppnått sex stämplar får man ytterligare 100 poäng eller en biobiljett.

Allt eftersom sjukvården utvecklas blir efterfrågan på blod större och större. Detta då man bland annat klarar av allt större och svårare operationer. Detta betyder att det ständigt behövs nya blodgivare och att alla blodgivare lämnar blod regelbundet. Under vissa delar av året råder det nämligen blodbrist på vissa av landets sjukhus.

När jag fikat klart tackar jag för idag. Hela besöket tog inte ens 30 minuter, dessutom är jag inte lika stressad som innan. Om fyra månader är det dags att lämna blod igen och jag ser faktiskt redan fram emot det. Är du inte redan blodgivare men funderar på att bli eller vill ha mer fakta så kan du gå in på http://www.geblod.nu.

Sara Grahn