En dag med hantverkslinjens konstnärer

FOTO: Evelyn Ervik
FOTO: Evelyn Ervik

2012-01-18
Idag ska jag träffa läraren Lotta och kursdeltagarna på hantverkslinjen. Men jag blir förvånad när jag läser meddelandet som läraren Lotta satt upp på sin kontorsdörr. ”Du får gå till teaterrummet” står det på lappen.

Jag går in i teaterrummet, där får jag träffa Lotta tillsammans med en lång och smal kvinna. För mig är hon ett nytt ansikte på Ingesunds folkhögskola. Lotta presenterar Cecilia för mig och jag får veta att hon är en modell. Först förstår jag ingenting om vad de ska göra. Jag tänker att denna dag är just en vanlig dag för hantverkslinjen. Men det är det inte. Detta är en speciell dag för ett projekt.

– Fredagar är projektdag där man gör olika saker som till exempel den här KROKIN ”snabb teckning”. Vi skulpterar en nakenmodell. En annan gång har vi gjort glasblåsning och lite olika saker. Detta är speciellt för hantverkslinjens kurs. Detta projekt gör vi ofta bara en gång om året, säger Lotta.

Kroki kommer av franska ordet ”croquis” som betyder skiss

Innan de börjar med projektet, förklarar Lotta för kursdeltagarna hur och vilken del av kroppen de ska börjar teckna av. Samtidigt presenterar hon mig för alla elever.

– Ni måste se på alla delar av kroppen. Börja från huvudet och fortsätt ned till foten. Det bör vara balans, ryggen, armarna, underbenen, knä och lår, förklarar läraren Lotta.

Jag observerar dem från det ställe där jag sitter. Därifrån kan jag tydligt se hur de rör sina händer. Jag märker hur de läser och hur kreativt de ritar av varje ställning av modellens kroppsposition inom två minuter med hjälp av mjuk blyerts och kol. Det kan man kalla ”handens intelligens”.

Var och en av dem har sin egen idé om hur de ska rita. Skissen utgår från vilken synvinkel av kroppen som står inför dem. Jag frågar en av konstnärerna om namnen på dessa kroppens olika positioner.
– Ah, denna ställning kallas stående, sedan följer en sittande på golvet och senare kommer en sittande på stolen, svarar Catrine.

Modellen förändras ur många vinklar innan vi tar en fika.

Intressant intervjutid med läraren Lotta under kafferasten

Under fikat, försöker jag ställa några frågor till Lotta. Jag är nyfiken och vill gärna veta mer om hantverkslinjens kurs. Jag kommer med den första frågan som jag tycker är viktig för alla som vill söka till den här kursen och det är hantverkslinjens grundidé.

– Det finns flera idéer, först vill vi ge kursdeltagarna möjlighet till att pröva på en massa olika tekniker och veta hur man ska kunna gå vidare, kanske man ska kunna söka till andra skolor, eller man kanske ska starta med nånting eget som har med hantverk att göra som man kan sälja och leva på, kanske ska man hitta nåt slags arbete och ägna sig åt hantverk på fritiden. Det finns olika möjligheter att se, förklarar Lotta.

Medan hon tar sin kopp kaffe, frågar jag henne om hur många grupper den här kursen ska vara.
– Vi brukar ha tre grupper ibland. Det beror på hur många som söker. Men det här året är det två grupper, och det är grundgruppen och en påbyggnadsgrupp, svarar hon.

– Skillnaden mellan dessa två grupper är, (fortsätter hon i hög röst för det är väldigt bullrigt i matsalen) att grundgruppen under det första året får lära sig grunderna i de olika teknikerna. De får lära sig hur man målar akvarell, hur man drejar med lera, hur man sköter maskinerna i träslöjden och så vidare. Sedan andas Lotta först innan hon fortsätter att berätta.

– Påbyggnadsgruppen, där har man redan gått ett år så då kan man lite mer, då får man fördjupa sig och kanske hitta några andra saker som man vill jobba lite mer med. Det är mycket praktiskt och självständigt arbete. Många tycker att det är roligt. Till exempel en äldre kvinna som går kursen nu. Hon har redan gått den här kursen för några år sen och har avslutat och sen sökt igen.

Andra omgången med Kroki

Jag går tillbaka till teaterrummet kl 10:30 och där får jag höra två projektdeltagare prata:
– Jag hade svårt, jag kunde inte se varje detalj av vinkeln i varje ställning, det var väldigt mörkt här inne, klagar en deltagare som sitter i mörkret.
– Ja, det är sant! Ljuset är dåligt, svarar den andra.

Alla gör sig redo för den andra omgången. Den här gången kommer de att teckna av en modell som sitter på golvet. Var och en rör snabbt sina händer. Någon börjar med huvudet, andra börjar med axeln. Medan deras snälla och hårt arbetande lärare går runt i rummet och ser till var och en av dem, ger tips och förklarar hur ritningarna blir bra.
– Det kan vad bra att titta på ryggen, hur ryggraden böjer sig, förklarar Lotta

När modellen sitter, märker jag att alla projektdeltagare har svårigheter. Vid tidens utgång ändrar modellen ställning.
– Nej! klagar deltagaren som sitter på mörka stället.
– Ja! svarar modellen (Cecilia), två minuter går fort.
– Det är sant, svarar en annan som sitter bredvid henne. Då skrattar alla.

De slutar med stående kroppsställning, Lotta hämtar ett vädringsställ på hjul.
– Å vi ska ha det här, så får ni jämföra de vertikala linjerna.
– Nej! svarar alla och skrattar.

– Det här är arbetsamt! Svårt men roligt! säger elevkonstnärerna. Vi kan göra det här en gång i veckan, föreslår de.
– Ni är riktigt bra allihopa! kommenterar Lotta.

När jag blir ensam i matsalen tänker jag, att om jag själv skulle vara i samma situation som dessa elevkonstnärer, då skulle jag inte klara det.

Till alla nya konstnärer på Ingesunds folkhögskolas hantverkslinje – tio fingrar upp!

Evelyn Ervik

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s