Sweet Dreams

Häromdagen kom det efterlängtade snövädret till Ingesund. Med det kom även Cabaretduon Sweet Dreams med ett något försenat tåg från Stockholm. Strax före 13.00 denna decemberonsdag var det fullsatt i aulan. På scenen låg all möjlig rekvisita; dragspel, trollkarlshattar och en prickig slips, för att nämna några. Allt var synligt, och jag var knappast den enda som blev nyfiken och taggad inför den kommande föreställningen.

Cabaretduon Sweet Dreams består av Sara Nilsson och Anna Jonsson och bildades 2006. Både Sara och Anna brinner för tre saker; miljö, teater och musik. Sweet Dreams kom till en dag när de fick idén om att slå ihop sina tre största intressen till ett. De valde att kalla sig Sweet Dreams för de vill att man ska våga drömma om den värld vi faktiskt vill ha, och inte fastna i samhällets ramar. Vi måste kunna ha visioner om en annan värld, tycker de.

Tillbaka till onsdagen i aulan; i samma ögonblick som Sara och Anna intagit scenen förstummas publiken. Jag ser runt på mina skolkamrater och märker hur varenda en är fängslad av det dramatiska och musikaliska som sker på scenen.

De unga underhållarna byter karaktär och personlighet innan vi i publiken har hunnit blinka. De går från nedstämda dammråttor med dialoger om vännerna som blivit offer för dammsugaren, till en kund i en hygienaffär och en expedit som inte vill sälja sina miljöfarliga produkter, och hinner med ett helt gäng karaktärer där emellan. De byter kläder, instrument och dialekt flera gånger om och allt sker synligt på scenen. Snart plockar Sara fram den grövsta av värmländska dialekter och det blir lite för svårt för mina Stockholmsöron att höra vad hon säger.

Allt fortsätter att vara musikaliskt, händelserikt, humoristiskt med en seriös underton och samtidigt samhällskritiskt. Den musikaliska repertoaren är blandad. De sjunger och spelar ett gäng sånger som åtminstone jag inte hade hört tidigare, men även uppskattade klassiker som Att angöra en brygga, Mitt eget land och en snygg mix av Somewhere Over the Rainbow och What A Wonderful World.

Förutom den lättsmälta underhållningen så lyckas de även betona miljöförstöring på ett diskret och, om möjligt, trevligt sätt. Samtidigt som de är skojiga så upplyser de oss om de 5 miljoner oljefat som läckte ut i Mexikanska golfen i april 2010, om besprutade Chiquitabananer och de placerar frågor i våra huvuden om hur vi egentligen vill se vår jord om tio år. Istället för att bara berätta hur hemsk vi har gjort jorden, hur den är på väg utför, så får de det att låta som något vi faktiskt kan ändra på. De berättar för oss att det finns saker, stora som små, som vi kan göra för att förbättra världen.

När föreställningen är slut kliver Sara och Anna ur sina roller och tar emot publikens ovationer som sig själva. Jag visste inte vad jag väntade mig av eftermiddagens föreställning men när jag går ut ur aulan är jag, liksom förmodligen många av mina skolkamrater, imponerad, aningen förundrad och glad att jag inte missat denna succé! Sweet Dreams hoppas jag på att se mer av i framtiden!

Dröm sött!

Gabriella Forslund