DEBATT: Ett rådande monopol i bokutgivningens tecken, med en nedlåtande blick mot egenutgivning

typewriter

Att lyckas eller inte, är en rådande fråga då man ger sig i kast med bokbranschen. Författarskapet innefattar idag mycket mer än bara ett författarskap. Det har i dagsläget övergått till att innehålla allt mer entreprenörskap och tiden för författandet minskar drastiskt i den cirkel av omständigheter som författare tyvärr möts av idag. De tar del av den samhälleliga stressfaktorn i allt större utsträckning, vilket i sin tur medför att många kreativa personer ser på sin förmåga som både negativt och belastande. Bokförlagens refuseringar, leder till omstruktureringar som författare och debutanter inte ens kunnat drömma om.

Vad är det som symboliserar kvalitet? En rådande fråga gällande böckers kvalitet är om det för att de skall anses hålla hög kvalitet måste ha getts ut av de stora och redan etablerade förlagen. Dessa förlag som så ofta i sina urval efter kvalitetsprodukter, refuserar blivande stora författare på grund av platsbrist eller helt enkelt för att de inte ser författarens storhet. Ett agerande som om man synar det mera ingående kan uppvisa en stor problematik i det faktum att författare som t.ex. J.K. Rowling, om denne gett upp vid sina refuseringar kunnat gå förlorad för generationer av Harry Potter-älskare runt om i världen.

Utifrån förlagens refuseringar och deras urvalsprocesser skapas ett monopol som man talar tyst om. Där redan kända och etablerade författare genom förlagens eget vinstintresse lägger en grund för vem som skall lyckas eller inte, vilket är både synd och skam. En utveckling som lett till att debuterande författare tröttnar på att refuseras, och till sist slutar leta efter de stora förlagens gunst. Endera slutar de med sina drömmar i det här vägskälet eller så fortsätter de sin kamp, startar eget förlag i syftet att bli egenutgivare. Ett utmärkt sätt att nå ut med sin produkt trots motsättningar och där produkten eventuellt är ett lysande manus som endast haft svårt att ta sig igenom nålsögat i den hårdnande bokprocess som pågår.

Egenutgivning är en väg in till etablissemanget, men i botten vilar ändå en stämpel över det hela om slarv och kanske till och med en stämpel som vill påvisa att författaren är av sämre kvalitet, har ett mindre kulturellt värde som egenutgivare. Denne har ju faktiskt refuserats av de stora förlagen, vilket det väl måste finnas en orsak till. Naturligtvis ligger det ingen saklig grund i dessa påståenden, vi kan ju bevisligen se många stora och kända författare som refuserats hårt innan sina genombrott. Bland annat kan nämnas Jan Guillou, Astrid Lindgren, Dan Brown.

En fördel som egenutgivare är väl det faktum att författaren förstår bokprocessen på ett helt annat sätt, då man tvingas ta del av den på ett helt annat sätt än hos de redan etablerade förlagen, där allting sköts genom etablissemangets redan inkörda maskineri. Många som väljer att ge ut sina egna alster, märker också att förläggarprocessen i sig är väldigt intressant. Om man sedan framgångsrikt lyckas med en egenutgivning, ges man snart ut någon annanstans, på ett större förlag som nu ser framgångskonceptet. Problem byts ut mot möjligheter och man har nu som egenutgivare och författare banat sig väg in i till bokvärldens inre kärna. Detta bygger dock på att man lyckas att nå ut i sin marknadsföring, för det är endast då författaren i egenskap av utgivare är vinstbringande nog att komma in för att tillåtas debutera hos de stora förlagen.

Visst finns det fördelar med att ta saken i egna händer, men då måste man ta i beaktande att det krävs hårt arbete och en bred kunskap inom olika områden: lektörsläsning, formgivning, marknadsföring och även andra idéer att bygga förlagsverksamheten på som i sin tur kan ta företaget framåt. Man måste besitta ett visst kunnande i att driva eget företag bland annat bokföring och man måste även ha insikt i de skyldigheter man har gentemot myndigheterna, skatter, momsredovisning och en hel massa andra saker som rör företagandet. Det vill säga att en egenutgivare måste ha en bred bas att stå på, besitta vida kunskaper utöver sitt författarskap vilket också innefattar grundläggande efterforskande arbetsmoment. Egenskaper som inte alls borde leda till att man behandlar författaren som en mindre duktig författare utan snarast borde påvisa dennes produktiva och drivande personlighet. Ett faktum som helt försvinner i den allt mer förnekande monopolstyrda förlagsvärlden, som endast drivs i ett vinstbringande syfte och åsidosätter den kulturella aspekten.

Å andra sidan måste man tillstå att de stora bolagen egentligen inte är dåliga. De har valt sina egna nischer, vilket man kan känna är allt för snävt i dagens utökade skrivandeprocess. Visst är det ju också så att faktum kvarstår att de allra flesta författare och egenutgivare av idag skulle vilja fångas upp av de stora förlagen. Man skulle öppenhjärtligt föredra, att åtnjuta deras trygghetspaket och deras stabilitet. Att som författare själv kunna avlastas och då få möjlighet att fokusera på det man borde haft möjlighet att fokusera på från första början, nämligen själva skrivprocessen, det fortsatta skapandet och sin egen person.

Tove Birkeland Brandt
Publicerad: 2013-11-22