Lucia på Ingesund

FOTO: Louise Myrén
FOTO: Louise Myrén

Lucia är en av de få högtiderna i skandinaviska protestantiska länder, som har fått sitt namn efter helgonet Sankta Lucia. Hon är skyddshelgonet för Syrakusa, och dog på 300-talet. Själva firandets ursprung (i den svenska traditionen) är från nordiska och kristna seder.

På 1300-talet var luciadagen samtidigt som vintersolståndet på det norra halvklotet. På 1900-talet hade firandet spridit sig till andra områden och även delar av världen, såsom de svenska områdena i Finland, vissa platser i Danmark och Norge men även bland svenskättade i USA. Helgonet Sankta Lucia är född på Sicilien, där firas lucia genom att barn lämnar mat och en ”flygande åsna” som ska hjälpa henne att ge presenter. Om barnen skulle råka se henne ska hon (enligt sägnen) kasta aska i ögonen på dem, och göra dem tillfälligt blinda.

Lucia på Ingesund
Det här årets luciatåg hölls inte i Musikskolans aula som den vanligtvis brukar, det är p.g.a att det byggs om där. Lucian och hennes medföljande bar alla levande ljus. När de kom in i salen sjöngs den ljuva luciasången, och alla tystnade. Med ljus i håret och glittrande tärnor bakom sig, lös hon upp rummet. Starka och vackra röster fyllde ut låtarna till max. Hela stunden var en fantastisk och stämningsfull upplevelse, och om jag ska vara ärlig var inte mina tårar långt borta.

Våra musiker här på folkhögskolan och Musikhögskolan är verkligen fantastiska när det kommer till produktioner som detta. Jag tycker personligen att luciafirandet på Ingesund ar det vackraste jag sett, alla kommer in i en så ljuv stämning och de levande ljusen får en särskild mysfaktor runt om sig. I det här årets luciatåg medverkade fyra bedårande tomtar, sittandes på scenkanten. Man kunde snabbt förstå att det inte behövdes mikrofoner den här gången, de hade starka röster, och salen var inte så jättestor heller för den delen. Lucian stod mitt på scen och de andra i en halvmåne bakom henne. De hade en skön stämma och allt flöt på ända till slutet. Om jag nu ska sätta betyg på deras framträdande, skulle de få 10 av 10.

Jag fick även chansen att intervjua lucian två dagar innan.

 

FOTO: Louise Myrén

Intervju med Karin Svenstedt, årets Lucia.
Jag ställde tio snabba frågor till henne. I den första frågan undrade jag hur länge de har övat inför lucia, Karin svarade att de har övat sedan början på november. En följdfråga till det var vad de använde för metoder under övningarna. Hon svarade att de övade precis som en vanlig körlektion, lära sig låtarna (helst utantill). Den som vill kan bli lucia, Karin berättar att de som är intresserade får anmäla sig och sedan lottas lucian ut bland de anmälda. Jag frågade henne vad lucia betyder för henne. Hon säger att det är väldigt kul och nytt, och förklarar vidare att hon aldrig gjort det tidigare och tycker att det är lite speciellt.

Jag berättar för henne att tomtar och pepparkaksgubbar har blivit borttagna från tågen, och undrar vad hon tycker om det. Karin påpekar att de har tomtar i luciatåget, och att det är dåligt att ta bort dem eftersom vi sjunger luciasången och julsånger. Själva pepparkakan är bakad på kryddor från hela världen och har blivit en kulturell figur i luciatåget. Jag frågade Karin om vad hon tror kan vara orsaken till att de tog bort den, mer än att det kan vara rasistiskt. Hon sa att hon inte riktigt visste, och nämner sedan att hon inte ser någon anledning till att ta bort den. Som följdfråga undrade jag om hon tycker det är rätt av skolor att ta bort den p.g.a någon rasistisk baktanke. Karin berättar att hon inte tycker att det är rasistiskt med pepparkakor eftersom det finns kakor som även är vita, hon säger sedan att hon tycker att allt börjar gå över styr.

Jag undrade även om hon tror att vi kommer fira lucia i framtiden eller om vi kommer sluta med det. Karin svarar att hon tror vi kommer fortsätta fira lucia, eftersom det har blivit en stor tradition och att det firas nästan överallt, i skolor och sådant. De två sista frågorna jag ställde var mer av nyfikenhet på hennes planer efter hon är färdig med utbildningen på Musikhögskolan. Hon berättar att hon vill bli orkestermusiker och att det är den enda plan hon har. Karin säger att hon tänker satsa på den planen och bli en musiker på riktigt.

Jag tackar henne väldigt mycket, för att hon ställde upp med en intervju och önskar henne all lycka inför lucia och sin framtid som musiker.

Louise Myrén
Publicerad: 2013-12-13