Novell: Julkänslan

hus_0

Snöflingorna dalar sakta ner mot marken. Likt ett dovt och mjukt täcke lägger det sig tyst över landskapet. Ingen ids att protestera, ett vitt täcke av snö hör liksom julen till, hur tjockt det än är.


Familjen är samlad. En uppdämd förväntan ryms i varje hjärta. I ett utbud av gemenskap skall glädje och givmildhet ta plats. Ett givet lugn ska få plats till priset av stress och ångest. Stress och ångest för att de rätta presenterna inte ska vara fina och dugbara nog. För vilket barn nöjer sig med hemstickade raggsockor när tekniken ännu en gång har slagit sina klor i de ungas själar. Man behöver inte vara dyslektiker för att ha svårt för att stava till ordet tacksam. För de vet inte eller bryr sig inte i att det är tanken som räknas. Det är ju ändå bara jul.
Doften av en Cubansk cigarr blandar sig med aromerna från blandningen av kosken, stjärnanis, russin, kanel och nejlikor från den varma och hemmagjorda glöggen. Det luktar helt enkelt jul. Tillsammans med de härliga dofterna från rummet, av koda och barr från den äkta granen som man stolt själv har huggit ner och hämtat ur skogens egen plantage, och från de intensivt doftande parfymliknande hyacinterna är så julen äntligen här.
Från kökets regioner smyger sig en aningens förnimmelse om Janssons Frestelse, honungsgriljerade revbensspjäll och köttbullar i en överdådig mängd. Julbordets digniteter som utlovar ett överflöd av läckerheter. Skinka, sill, lax, leverpastejer, julkorv. Nersköljt med allehanda drycker såsom akvavit, julöl och julmust bidrar detta till en atmosfär av nöjdhet och en ökad känsla av jul.
Och i takt med diverse snapsvisor ökar så stämningen av jul, en riktig julkänsla.
I sin iver att få med sig av alla smaker och läckra rätter smyger sig snabbt en känsla av mättnad, pösighet och en tidig dåsighet som snart tar ut sin rätt framför Kalle Anka och hans vänner.
Barnen tittar med sina tindrande ögon på klapparna som väntar under granen. Som bara väntas på att öppnas. Efter Kalle ska det ske.
Väck mormor, väck morfar, väck farmor och farfar, väck pappa ur dåsigheten och sömnen efter mat och dryck.
För varje paket som grävts fram under granen skallrar julgranskulorna likt ett bjällerklang.
Smällen från nötknäpparen, doften från clementinskalen. Kaoset från prasslande papper, när det rivs och slits i klappar som har delats ut. Gråt och jubel blandas om vart annat.
Barnen tar sina gåvor och försvinner snart in till sitt.
Snart Karl Bertil Jonssons jul. Bara vuxna kvar.
Fram med den nyuppackade Alladinasken, godis och Ris A La Malta. Tillsammans med levande ljus och bordsduk i grönt och rött. En känsla av jul.
Grönstedts eller grogg, en känsla av jul.
Vi missade jultomten i år igen, eller var det för att barnen hade slutat att tro? Det var ju ändå ingen som orkade med någon julgröt, inte ens tomten.
Efter allt detta, vem fan orkar ha sex?
Julkänslan har ju tagit sitt.

© Ståle Brandt
Publicerad: 2013-12-20