DEBATT: Varför tar man inte studierna på allvar?

Dagens samhälle är som ett gladiatorspel – endast den starkaste står kvar (eller den som får jobb). Och för att kunna stå på stadiga ben måste man ha någon sorts utbildning i ryggen. Det går inte att bara rycka på axlarna och gå efter Munkforsmottot ”att de årner sej allti, i alle fall me tia”. Att få gå på en så välrenommerad folkhögskola som Ingesunds Folkhögskola är, det är det få förunnat att få göra. Jag ser det som ett privilegium.

Jag sökte mig hit, som 49-åring, för att få min gymnasiekompetens. Den som jag avstod då jag blev skoltrött i början av 80-talet. Jag hoppade nämligen av min utbildning för att börja jobba. Ett val som jag ångrar idag. Men som jag nämnde; det är ett privilegium att få gå på Ingesunds Folkhögskola. Inte bara för mig, utan för alla elever. Jag önskar bara att alla mina studiekamrater kunde förstå allvaret i dagens samhälle. Men alla vet inte hur det ser ut där ute i allvaret, de vet inte hur svårt det kommer att bli. Nu går det ju an, men senare i livet då står de där och ångrar sig, precis som jag gjorde.

Förväntansfullt så klistrade jag igen kuvertet med min studieansökan till Ingesunds Folkhögskola. Jag tror att det var under april månad. Jag hade fyllt i min ansökan, bifogat mina ofullständiga betyg från tidigare studier, skrivit ett personligt brev, frankerat detsamma och lagt brevet på närmaste låda. En tid av väntan tog vid. I maj ringde en glad röst från Ingesund för att intervjua mig. Vi talades vid i ca en kvart, eller kanske lite längre. Jag tror att jag var ganska så nervös under samtalet, för det gällde ju min framtid, åtminstone för minst ett år framåt och kanske längre.

Så småningom så damp det ner ett besked i brevlådan som förkunnade att jag hade blivit antagen. Och så blev även min fru. Äntligen, tänkte jag. Nu skulle jag äntligen få studera färdigt. Jag skulle få min kompetens. Men för att få denna krävs det ju lite av mig. Jag måste ju läsa, för det är det ju ingen som gör åt mig. Eller är det? Jag har lagt märke till att en del av mina studiekamrater tycks tro detta. Det är i alla fall den uppfattningen jag får. Jag vet att det finns många som är seriösa i sitt studerande vid Ingesund. De läser idogt sina läxor, lämnar in sina uppgifter, deltar aktivt i lektionerna etc. Så långt är det som det ska, för många, men inte för alla. Och det är här som det skär sig.

Jag vet inte vilka kriterier mina studiekamrater har, men jag fick den uppfattningen under intervjun, att det fanns åtskilligt med ansökningar som skulle hamna på väntelistan. Ifyllda och förhoppningsfulla ansökningar som har fått stå åt sidan för att det finns elever som har tagit en plats på skolan som de tyvärr inte förfogar på rätt sätt, i alla fall inte enligt mitt sätt att se på saken. Jag trodde att man i och med intervjun och utfallet av densamma hade ett åtagande att studera aktivt efter en läroplan. Ett åtagande gentemot väntelistan, att man skulle visa att det var rätt att välja just mig. Men detta gällde tydligen inte alla. Antingen är jag förlegad i min tanke på hur skolan ska skötas eller så hänger jag inte riktigt med i svängarna. För det är ju tydligt att den skolan inte gäller för alla.

Man sitter helt öppet på lektionerna och stönar och visar ett föraktfullt ointresse för det ämne som avhandlas. Man skiter i att lämna in sina hemuppgifter. Man sitter öppet med sina paddor och mobiltelefoner och gör allt annat än är med på lektionerna. Man pratar högljutt. Detta är inte bara ett hån mot lärarna utan även ett respektlöst beteende mot alla klasskamrater. Det finns faktiskt de som vill studera, inte bara jag. De finns de som vill lära sig något, de finns de som vill läsa vidare efter Ingesund. Låt oss göra det!

Nu får jag säkert mothugg i detta; att man ska visa hänsyn, för att man har svårigheter med studierna. Jag har förståelse för detta, men vi pratar om vuxna människor här. Vuxna människor som har möjligheten, som kan ta egna beslut. Människor som helt säkert känner till sina svagheter, och som säkert som amen i kyrkan även har styrkor. Så varför inte utnyttja detta? Det finns resurser på skolan för detta. Jag vill uppmana er; Ta tag i detta! Har man svårigheter då borde man själv ta sin situation på allra största allvar. För man får inte så många chanser här i livet. Och det är bara en själv som kan påverka situationen. Det är bara du/ni själv(a) som kan förändra ditt/era liv. Om du/ni inte tar tag i era liv nu så kommer du/ni att bli väldigt överraskade när lekstugan väl tar slut.

Ni har fått en chans här på Ingesunds Folkhögskola, till en förbättring, för en ny framtidstro. Ta den! Se till att göra det bästa av den, för det kommer kanske inte fler. Jag tror inte att ni vill hamna i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd typ Fas 3. Utbildning ger jobb, tro mig, för jag vet. Börja med att visa respekt för era kamrater och lärare här på skolan. Gör ni det så har ni kommit en bra bit på väg.

Ståle Brandt
Allmän kurs 3, Ingesunds Folkhögskola

Publicerad:2013-12-29