REPORTAGE: Gunnel Gummeson spårlöst försvunnen

Gunnel Gummesson

Afghanistan har alltid varit en plats som dragit till sig mystik, det har varit ett land fyllt med äventyr och, i våra ögon sett, konstiga stammar av folk som trott på något eller någon som vi vanliga svenskar inte förstått oss på. Idag är det en orolig plats och så har det varit under flera generationer. Om man som utlänning försvinner här så är det nästan omöjligt att bli hittad igen, speciellt om man försvann någon gång efter den 20 maj 1956. Det var då den sista gången som man vet vart den unga, svenska folkskolläraren och hennes amerikanske fästman var, då hon postade ett brev till sina föräldrar hemma i Sverige. Gunnel som hon hette, var en rätt så äventyrlig kvinna. Hon hade jobbat som folkskollärare hemma i Sverige, men flyttat till Indien några år före sitt försvinnande där hon arbetade med utsatta människor som socialarbetare. Det var även där man tror att hon träffade sin fästman Peter Winant, en missionär på uppdrag att sprida Guds ord i världen. Tillsammans gjorde de upp planer på att ta sig tillbaka till Gunnels hemland Sverige, och hennes hemstad Nora, genom att ta sig dit via landvägen. Detta betydde vad som i våra ögon var en farlig väg genom relativt okända och vilda länder, bland annat Afghanistan. I det brev som hon postade till sina föräldrar så skrev hon om parets resplaner, om vart de hade för avsikt att resa och när de hoppades nå Europa.

Men enligt vittnesuppgifter så sågs de gå av en buss i staden Sheberghan, och i sällskap med en annan passagerare sågs de gå till ett hus, och gå in genom en port. Det var sista gången som någon ska ha sett dem, för efter detta så försvann de helt spårlöst tillsammans. Peters pappa var en rik och inflytelserik man som vägrade bara låta sin son försvinna. Han fick igång en stor del av den Afghanska polisstyrkan och politikerna som verkligen gjorde en stor insats för att hitta paret. Hundratals människor arresterades, tre lokala guvernörer i de områden där paret ska ha setts fick sparken och många människor i städerna längs deras planerade rutt blev utfrågade. Men inget spår av paret. Med tanke på att Gunnel var en vacker, ung svenska så borde hon visserligen ha stått ut i mängden, men den blonda kvinnan förblev försvunnen. Men en dag så fick en pashtun, en sunnisk muslim som konverterat i hemlighet till kristendomen, för sig att han skulle berätta för någon om vad han hade fått reda på under sin militärtjänst.

Den här mannen som förblev anonym då det redan då var farligt att vara kristen, skrev i ett brev till den amerikanska ambassadören i Afghanistan, att Gunnel fortfarande levde men att hon hade blivit mot sin vilja såld till en man vid namn Kala Khan, och blivit hans sonhustru. Kala Khan var rik och väldigt mäktig, och han såg till att de lokala politikerna och polisen var väl betalda så att de inte skulle avslöja något om händelsen. I fångenskap så ska hon ha fött en son till mannen. Peter skulle ha blivit mördad nästan direkt då de togs till fånga, medan Gunnel sålts som ett stycke kött. Den amerikanska ambassadören skrev ett brev till den dåvarande kabinettsekreteraren Leif Belfrage 1963, som kontaktade omedelbart den svenska ambassadören i landet som började göra efterforskningar. Under 1960 talet blev fallet lite av en följetång i svensk media. Reportrar gjorde allt för att hitta lite mer uppgifter och man fick fram att några personer som också rest runt i landet hade vid ett tillfälle i en stad där man tror att Khanens son levde med sin familj, sett en ung pojke som var i deras mening, ovanligt blond. Men man vet inte om det kan ha varit Gunnels son, och man vet fortfarande inte vad som skedde med henne men hon blev i svensk mening dödförklarad år 1977. Men detta betyder ju inte att hon inte levt ett långt liv, någonstans i fångenskap.

Therese Strömberg
Publicerad 2014-01-21