REPORTAGE: Framtida skulptörer, eller kanske en ny Christian Eriksson

dmjukheten

Har vi månne någon framtida ”stor” konstnär här på Ingesunds Folkhögskola? Varför inte? Nog är väl Ingesunds Hantverkslinje likvärdig med dåtidens konstskolor i Paris? Eller?
Ni behöver inte vara så blyga. För nog finns det väl någon här som kan axla Christian Erikssons mantel som Arvikas nästa stora konstnärsson. Om inte idag så kanske i nästa kull.

Nämnda Christian Eriksson var en son av Arvika. Han föddes 1858 och dog 1935. Han ligger begravd vid Mikaelikyrkan i Arvika, där hans skulptur ”Ödmjukheten” tittar ner på honom.
Han var nog ödmjukheten personifierad, som inbjöd kollegor från både när och fjärran att låna och nyttja hans bostad och ateljé i Arvika, för att främja konsten, alltmedan han själv jobbade i Stockholm där han sedermera bosatte sig.
Att bostaden även visade sig vara en kärlekens plats som så småningom brukade bli alltför trångbodd för de konstnärer som bodde där med sina respektive lagvigda, är en annan historia. Kanske berodde det på vattnet. Men detta var i alla fall början på den så kallade Rackstadskolonin, som vi inte ska gå in på nu.

Christian Eriksson visade genom sina skulpturer upp en konst som var ursprungen ur en blandning mellan rena värmländska hantverkstraditioner och den europeiska konstens skolor i Paris.
Som ung lärling inom möbelarkitekturer skickades han ut i Europa av sin far. En färd som tog honom till Hamburg i Tyskland, via Italien och slutligen till Paris, där han studerade vid två av dåtidens bästa konstskolor för skulptörer. Efter avlutade studier återvände han till Arvika.
Hans konstnärliga bana tog fart och han fick uppdrag över hela Sverige. Hans konstnärliga färdigheter finns att beskåda på en rad olika husfasader runt om i våra större städer. Liksom i både parker, torg och på kyrkor över hela Sverige.
De mest kända statyerna finns på en kyrka i Kiruna, där hans 12 Dygder står uppradade. Det är bronsstatyer på ca 250 kg styck som visar människan i olika sinnesstämningar. Bland annat finns ”Ödmjukheten” som ju även finns ensam på Mikaelikyrkan här i Arvika.
För övrigt så finns Christian Eriksson utställd på både Nationalmuseum i Stockholm och på Göteborgs Konstmuseum.
Andra statyer som vi värmlänningar känner till är ”Hertig Karl” som står i Karlstad och ”Sommardopp” som finns i stadsparken i Arvika. Men det finns självklart fler.
”Sommardopp” omgärdas av en 82 m lång pergola, vilket i sig är unikt. Åtminstone den längsta i Sverige. Det är ovanligt med så långa pergolas. Det lär finnas en i England som är lite längre. Christian Erikssons bidrag till stadsparken står i en fontän som på sommaren är helt underbar att sitta intill, omgärdad av pergolan som är täckt av vildvin.

Foto: Arvika Bildarkiv
Foto: Arvika Bildarkiv

Jag nämnde tidigare Christian Erikssons far. Han kommer således från en redan konstnärlig familj, som även innefattade hans bröder och även hans barn. Och även några av dessa skulle komma att efterlämna lite avtryck inom konsten. Hans bror, ”Elis i Taserud”, var en erkänd möbelsnickare. Och Christian Erikssons yngste son, Liss Eriksson, blev även han en mycket erkänd skulptör, vars verk ”Fågelmannen” finns att skåda på torget i Arvika.

Och nu tänker ni väl att, då finns det ju inga fler platser att placera nya statyer på i Arvika.
Jag sökte lite på hamnområdet här i Arvika. Det är en plats som i mitt tycke är en steril, trist och helt enkelt oattraktiv plats i Arvika. Det är som om allt mellan järnvägen och Kyrkviken är bortglömt, förutom hamnmagasinen då. Hela området, ända bort till strandparken är outnyttjat. Men borde man inte göra något åt detta?

Men det finns planer, tror jag, skall tilläggas.
Jag hittade ett examensarbete från en landskapsarkitekt, som heter Maria Lindström, ute på nätet. Och jag måste bara säga att det finns hopp. Hon har arbetat fram ett förslag på hur det kan se ut i det framtida Arvika, hur man kan integrera hamnområdet med resten av centrum. Hon har tagit fram en bild av ett hamnområde som innefattar både bostäder, offentliga byggnader och parker.
Parker med både fågeldammar, skateboardramper, promenadvägar och lekplatser för barn.
Och mitt i allt detta, och även runt omkring, så finns det grönområden med stora grönytor.

Med plats för framtida Arvikakonstnärers arbeten. Och varför inte av någon från Ingesunds Hantverkslinje? För det finns väl någon som när framtidsdrömmar ute på Ingesund?

Ni kan kolla på följande länk ang examensarbetet: http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00001863/01/Examensarbete.pdf (Sid 23)

Ståle Brandt
Publicerad 2014-01-22