DEBATT: ROVDJUR VIKTIGA FÖR VÅRT EKOSYSTEM

En publicerad studie i Science visar att rovdjuren minskar i hela världen. Hela 75 procent av alla landlevande rovdjuren är drabbade av denna minskning, och tyvärr har mer än hälften av dessa redan förlorat mer än 50 procent av sitt utbredningsområde.
Att rovdjuren har en väldigt stor betydelse för andra arter och för vårt ekosystem är väl något som är självklart för att det ska fungera. Speciellt tydligt är det gällande lodjuret när man tittar på Europa. Lodjuren jagar rådjuren och håller nere rådjursbeståndet, de dödar även rödrävar, så självklart gynnar detta rävens bytesdjur. Dessa har då en möjlighet att öka i antal, bland annat rör detta haren, orren och även tjädrarna.
Vargen är ännu en art som det debatteras mycket runt. Skall den få finnas eller ska den bort?
Rovdjurspolitik formar hur vargstammen skall se ut och folk samlas i olika läger, meningsskiljaktigheterna är svåra att överbrygga. Hatet inför dessa vackra djur växer, speciellt i vargrika områden.

På riksdagsnivå har man ställt sig bakom regeringsförslag för hur vi bäst skall skydda och bibehålla en bevarandestatus av de vilda djur vi har i Sverige. Det handlar om övergripande mål för varg, lodjur, järv, björn och att inte förglömma kungsörnen, denna mäktiga fågelart.

EU har gett oss direktiv för dessa art-och habitat som vi förväntas hålla oss till. Just här har det verkat vara svårt att hålla sig innanför ramarna i Sverige, pressen från jägarkåren har påverkat beslutsfattandet och därav har rådande jaktinsatser överskridits.
Man påverkas känslomässigt av hur tamboskap, jakthundar och andra tamdjur fångas och dödas av rovdjur. Ju högre skrik från folket som drabbats, ju fler insatser, bland annat kallar man det för skyddsjakt för att fortsätta begränsa våra vilda djur. Detta betyder således att många fler djur kan dödas än vad man satt som högsta tillåtna jaktantalet vid en skyddsjakt som godkänts via våra myndigheters beslut. Detta strider också emot EU:s direkta direktiv, varför man också anmält Sverige flertalet gånger för överträdelser gällande rovdjursfrågan.
Visst har man förståelse för människor som lever sina liv tätt inpå rovdjur i rovdjurstäta områden, men regler är trots detta upprättade för att följas och allt för sällan kommer man till avgörande och fällande domar i denna typ av tjuvjakt.
Detta faktum ruckar även bevarandet av den utsatta rovdjurspopulationen och det i sin tur är en fara för hela vårt ekologiska system som är i stort behov av att vi tillvaratar hela den näringskedja vi har att tillgå idag.
För att tillmötesgå krav från drabbade grupper då bland annat samerna och deras rennäring, har Riksdagen godkänt en toleransnivå på skador orsakade av stora rovdjur. Denna toleransnivå ska då max uppgå till 10 procent av samebyns faktiska antal renar varpå ersättning utgår för förlorade och skadade djur.

Tonläget är hätskt i svensk rovdjurspolitik och mycket handlar om siffror.
Politiska ställningstaganden avgör hur många individer eller föryngringar av
varje art som ska finnas i landet och ibland även i vilka delar av landet de inte
får finnas i längre.
Det som ofta glöms bort är att rovdjurspolitiska beslut har ekologiska konsekvenser som sträcker sig långt bortom de direkt berörda arterna.
Beslut som politikerna tar i dag påverkar våra barn och barnbarns möjligheter att få uppleva en artrik natur där rovdjuren har en självklar plats.
Även om det mest är vargen vi talar om i de här debatterna så handlar det om många fler arter som måste bevaras. I den ekonomiskt styrda värld vi skapat oss idag måste vi tillgodose även rovdjurens behov och deras välbefinnande, för detta kan de inte göra själva utan att störa människans intressen.
Faktum är att det är människan som inkräktat på deras sedan tidigare givna områden och resultatet är att de idag inkräktar på våra utbyggda områden istället.

Det finns många som arbetar för ett bevarande av våra stora Rovdjur där ibland finner vi Rovdjursföreningen som för en stor kamp för deras välbefinnande.
På andra sidan finns det läger som vill utrota eller minska dessa arter till mer drastiska nivåer. Föreningar som Våga Vägra Varg, bara för att nämna några just här eftersom det inte är dessa jag fokuserar på i denna debatt. Det här är och kommer nog tyvärr förbli en mycket bitter och slitande fråga, rovdjursfrågan är svår men oundviklig.

Men om vi tar ett steg tillbaka nu i detta ögonblick, inte tittar på ekonomi och inte heller på de känslomässiga aspekterna, utan fokuserar på vad som verkligen sker om vi utrotar dessa arter.
Ställer oss frågan som vi måste ha svar på innan det är försent.
Vad händer i hela det ekologiska systemet om alla dessa djur utesluts ur vår fauna?

Ligger det inte på allas vårt ansvar att försöka rädda det som går att rädda, oavsett om det gäller själva miljön eller det som i så stor utsträckning påverkar allt i den miljö vi alla delar mellan oss. Vi är alla en del av ett stort system. Visst är det tänkvärt?
Så mitt i allt detta ställer jag nu den svåraste frågan av dem alla, ska vi bidra till utrotning eller ska vi bevara och rädda ett sönderfallande system innan det är försent både för dem och för oss?

Tove Birkeland Brandt
Publicerad 2014-02-05