KRÖNIKA: HELGUMFLICKANS ÖDE

violawidegrenartikel2

Långt bakåt i tiden, närmare bestämt 1948 i den kallaste decembermånaden försvinner Viola Widegren spårlöst ifrån sitt föräldrahem i Helgum vid Faxälven i Västernorrland.
Självklar har detta lett till vilda spekulationer under de år som förflutit sedan dess.
Jag vet att det skrivits spaltmetrar om det här fallet. Men flickans öde fångade ändå upp mitt intresse så pass mycket att jag ville skriva ännu en artikel om henne.
För det är och förblir ett märkligt öde, något annat kan man inte säga.

Viola Widegren besökte sitt föräldrahem, det var vid tiden strax innan julen och hon hade köpt med sig en massa julklappar till de sina från staden där hon arbetade. Hon skulle fira jul hemma.
Till saken hör att ute på bygden, var hennes far känd som en mycket sträng person, nästan elak. Mannen jag nu omtalar dog för ett 20-tal år sedan, men i alla fall så har det talats vitt och brett om hur han höll sina döttrar under, tukt och förmaning i Gud vår herres namn.
Viola hade också en lillasyster, som bodde med föräldrarna i hemmet.

Så vad hände egentligen?

Viola skulle fylla på vedförrådet inne i stugan. Sagt och gjort gick hon enligt utsago ut klädd endast i en tunn tröja i den kalla decembernatten, för att aldrig mera komma tillbaka till stugan.    Hennes försvinnande kom att bli en riktig kriminalgåta.
Man letade överallt efter flickan. I vedboden, i ladugården och i skogen runt huset. Man genomsökte ladugården, men allting var resultatlöst.
Poliserna genomsökte Faxälven som låg ett par hundra meter från huset. Detta gjorde man faktiskt så många gånger att man till sist kände älven lika väl som sina fem fingrar.
Men Viola var uppslukad av jorden, borta!

Man kallade in medier i sökandet efter Viola, kloka gummor och för den delen även kloka gubbar.
Törs jag säga att alla gav dem olika tips om vart man borde söka vilket så småningom ledde till att kringresande svenskar trodde sig ha sett henne.
Man fick tips om att hon setts i Malmö, Antwerpen och en annan kvinna påstod till och med att hon sett henne på en buss i Spanien. När kvinnan sagt hennes namn hade flickan rest sig och gått av bussen för att åter försvinna. Hon sade att flickan haft ett halsband på sig där hennes namn Viola stått graverat.

Violas far kallades även för ”Kattgreven”, ute på bygden, skälet var att han bland annat skulle ha kastat ned en katt från taket som hamnat i käftarna på ett par jakthundar som stod och väntade på nedsidan. Det fanns även en annan historia, där man berättar att han skurit trampdynorna av en katt och sedan hängt upp den på tvättlinan som ett avskräckande exempel.

Många är de i alla fall som spekulerat i om Viola överlevde den här kvällen och kanske till och med försvann utomlands, vilket väl inte är speciellt troligt.
Andra tror mer på att hon sprang till skogs och där frös ihjäl och sedan så finns den skara som tror att fadern bragde henne om livet.

Vad tror du?

Till saken hör även att man i gårdens ladugård fann ett helt nycementerat golv. Detta bröts ju upp så klart och man grävde långt under, för att se så flickan inte låg där. Detta blev resultatlöst, man fann ingen kropp.
Samhället Helgum är en liten ort och rykten satte fart som en löpeld, efter den ödesdigra natten.
Man sa sig veta att lilla Eva Marie ”lillasystern”, skulle suttit inlåst i ladugården hela den här natten.

Faktum var att inte en enda sten lämnades orörd av de brottsplatsundersökare som fanns på plats.
Man tog till alla hjälpmedel i sökandet och bland annat kallade man dit en siare som hade en tupp med sig. Denna tupp skulle visa vart flickan dränkts genom att stå på ett ben och gala för platsens angivning. Det visade sig att tuppen gjorde detta både här och där, och de stackars ishackarna kom att hugga sig alldeles svettiga i vinterkölden.

Vad man med största sannolikhet kom fram till var att Viola och hennes far, hade kommit i bråk om någonting innan försvinnandet.
Viola var vid tiden för försvinnandet 17 år gammal och lilla Eva Marie var 8 år.
I alla fall så berättade föräldrarna att Viola tagit på sig sin kappa i lugn och ro, för att sedan lämna huset. Kvar i huset låg hennes hatt och hennes väska innehållande portmonnän och hennes pengar, vilket kan kännas lite egendomligt om man beslutar att lämna huset och resa där ifrån.
Och varför gick inte Viola till närmsta granne, för att be om en tillflyktsort tills bråket lugnat sig?
Frågor som självmord dök självfallet upp, men Viola hade allt att leva för och man trodde inte på att hon självmant skulle ha hoppat i den kalla älven. Här kan man bädda in en olycksteori, men borde då inte kroppen återfunnits till sist?

Den grundläggande teorin är att Karl Widegren eller hans fru slog ihjäl flickan. Att hon helt sonika dog av ett fall genom ett slag som utdelats henne.
Skrönor har rullat i byn om Viola, sedan denna dag.
Man har talat om att Karl Widegren skulle ha matat grisarna med hennes kropp och sedan spridit deras avfall på åkrarna.

Det finns ingenting annat än vilda spekulationer och skitprat runt hela den här historien.

Det sorgliga faktumet är att familjen precis hade mist ett litet spädbarn och sedan dottern Viola uppe på det här. Vilket man tycker borde gjort så att familjen ”besparats”, från allt efterföljande lidande.
Fanns det någon som eldade på smutskastningarna?
Fanns det en mördare?

Många ansåg ju faktiskt att Karl Widegren var en riktigt elak människa, en riktig skitstövel och det var lätt att klandra honom.
Vad som talades tyst om, var att Karl faktiskt tog Violas försvinnande mycket hårt, hans hår sägs ha grånat helt efter dotterns försvinnande och alla beskyllningar.
På byn talade man om att föräldrarna lär ha tvistat om att lilla Eva Marie skulle ha gått ut och mördat sin syster. Ännu en länk av påhittade indicier, som dessutom inte känns speciellt trovärdigt då flickan endast var 8 år vid händelsen av systerns försvinnande.

Sanningen är den att Viola gick upp i rök, kanske var det en olycka som skedde då hon gick för att hämta in mera ved.
Det enda som finns att tillgå i den här historien är utsagor och illasinnat skvaller.

Man flög även dit de ”världsberömda”, psykiska holländarna vars namn jag nu inte minns riktigt(Hurkos?), men det är en annan del av historien.
Dessa sa sig ha visioner om hur flickan dött, att hon mördats och att de kunde känna mördarens händer runt sin, – vill säga Violas hals. De lyckades också med konststycket att svimma av, genom den känsla de sa sig uppleva där och då. Detta skedde turligt nog framför en hel skock av ditresta journalister, som lockats av storyns mystik. Vilket ju också i sin tur ledde till extra mycket skriverier.

Fadern levde faktiskt hela sitt liv i Helgum och om han var skyldig eller ej, är en väl bevarad hemlighet som han tog med sig i graven för sådär ett 20-tal år sedan.
Eva Mari lever fortsatt, men flyttade ifrån Helgum till Stockholm, då livet i den lilla byn blev för svårt för henne. Framtiden kom tyvärr att kantas av skvaller och illasinnat prat, vilket tvingade henne bort från föräldrahemmet.

Många är teorierna och funderingarna runt detta försvinnande som kom att bli så omskrivet i svensk kriminalhistoria. Det gavs även plats i ”Nordisk Kriminalkrönika 2000”, en av de bokserier jag själv samlat på men tyvärr saknas detta årtal.
Men vad jag kunnat få fram genom att gräva och efterforska i historien, så skulle polisen faktiskt aldrig riktat sina misstankar mot föräldrarna.

Enligt familjens egen utsago skedde följande:
Viola och fadern kommer i bråk om vad säger inte berättelsen, fadern tappar behärskningen och slår Viola i ansiktet.
Viola springer då ut från huset med blödande ansikte. Man tror att hon kan ha sprungit mot älven i vredesmod och där endera kastat sig i själv eller genom en olyckshändelse trillat i. Älven skulle sedan kunnat ha fört bort hennes kropp.
Violas lillasyster var ett ögonvittne, och om fadern hade tagit storasysterns liv, så
borde väl Eva Marie slutligen krupit till korset och sagt det.
I alla fall efter att båda föräldrarna dött och då rädslorna släppt taget. Men hon har hävdat att hon ingenting vet.

Att Viola älskade sin lillasyster det vet man med fakta, så då man sedan kommer till alla spekulationer om att hon försvunnit frivilligt, kanske utomlands för att aldrig mera höra av sig till lillasystern känns märkligt.

I hela den här storyn är det en stor tung sorg att tänka på vad lillasyster och föräldrarna tvingades läsa om sig själva i tidningarna.
Allt lidande som de fick utstå, spottloskor från omgivningen, samtidigt som de tvingades att bära den enorma sorgen och oron över vad som verkligen hände Viola och sorgen över det spädbarn de nyligen mist.
Vi kan tyvärr endast fortsätta spekulera i vad som verkligen skedde där i Helgum vid Faxälven 1948. Vart tog Viola Widegren vägen?

Mord, självmord eller en ren olyckshändelse?

Tove Birkeland Brandt
Publicerad 2014-02-09