REPORTAGE: Klöver – Ekonomi från temadagarna

<em>Foto: Metro</em>

Foto: Från Metro

Att ekonomin styr det mesta; det vet vi ”de facto”. Att de 85 rikaste privatpersonerna i världen äger lika mycket som hälften av jordens befolkning; det vet vi ”de facto”. (Detta enligt Dagens Industri och Metro, publicerade 2014-01-20.)
Frågan som kommer är ofrånkomlig: Är det då denna ekonomiska elit som styr vår värld? Är vi då deltagare i ett Ian Flemming – scenario?
Jag tror inte det, för ingen av dessa 85 ”rikaste” har väl som målsättning att utkräva hämnd eller att tillskansa sig världsherravälde.
Eller? Allt har ju som alla vet, sitt pris.

Hans Olsson med bisittarna Frida och Klara skulle leda oss igenom det mest maktfullkomliga E:et av dem alla.
Ekonomin. (Klövern.)
Vi fick se en tickande klocka, (http://www.usdebtklock.org), som visade oss hur den största ekonomins, USA:s, statsskuld växte, medan vi tittade på den, sekund för sekund.
Vad ville han säga med detta? Mina egna tankar började snurra, och det hoppas jag att den gjorde för alla andra också. Vad är det vi då ser?
Summan som visades var på hela 17 325 miljarder US-dollar. DOLLAR med ytterligare 9 nollor bakom. (Nästan 118 000 miljarder svenska kronor.)
Vi pratar om USA:s statsskuld. Hur är det möjligt? Statsskuld betyder ju att man har lånat dessa pengar någonstans. Men inte den summan som vi ser framför oss.
USA:s regering har lånat pengar från privata institut och andra länder. Och hur är det möjligt kan man fråga sig. USA är ju ändå världens största ekonomi idag. Med dyra bl.a. utländska krigsoperationer räcker inte finanserna till för det federala engagemanget. Men kan verkligen en privat aktör vara rikare än ett vanligt land? Svaret är ja. Sett till Europa, så finns det en liten rik elit vars samlade tillgångar överstiger 200 miljarder Euro, alltså mer än de stimulanspaket som genomfördes inom EU under åren 2008 till 2010. Så nog finns det rikt folk.
Och naturligtvis så vill man ju inte låna ut sitt kapital helt gratis. Man tar som alla banker och institut idag, betalt genom höga räntor. Och i det här läget så springer räntorna förbi amorteringarna. Men den här skuldfällan gäller inte bara USA. Flera av världens ledande nationer lever idag i samma situation. Idag betalar man oftast inte av på själva lånen, utan hela avbetalningen går oftast till att enbart betala av på räntorna istället.
Vi vet alla att USA stod inför en finanskris under hösten, och att den avvärjdes genom en höjning av statsskulden. Men om man skulle ställa in betalningarna, vad skulle då hända? Skulle landets federala myndigheter försättas i konkurs? Hur skulle det gå till? Skulle kreditgivarna ta över den federala statsapparaten, med allt vad det innebär som internationell världspolis och krigsmakt? Skulle ett fåtal personer få tillgång till kärnvapen?
Nu börjar snurrandet i mitt huvud att ta oanade proportioner. Är detta möjligt? I dagens hårt ekonomiskt styrda värld kan det bli verklighet. Ett Ian Flemming – scenario i verkligheten.
Men är det etiskt rätt att utsätta ett land för detta? Visst tycker jag att man ska få tjäna pengar, men detta är ju rent löjeväckande. Det är inte försvarbart i mina ögon. Stoppa räntan är mitt förslag.
Och allt detta pågår även hos oss, fotfolket, världen över. Vi lånar kapital mot räntor och ser på allt över en kortsiktig framtid. Men allt är i detta sammanhang mikroekonomier jämfört med ett lands.
Så var i ligger problemet? Lever vi över tillgångarna? Svaret är kort och konsist JA på den frågan. Och detta gäller inte bara fotfolk utan även regeringar. Man ser helt enkelt inte till konsekvenserna för kommande generationer utan lever bara för nuet.

Foto: Ståle Brandt

Men nu åter till Hans.
Han ställde frågan; behöver vi pengar?
Idag går vi mot ett kontantlöst samhälle. Men problemet med pengarna försvinner inte för det, värdet finns ju kvar på våra kort.
Men vad är då 100 kr för något? Vad är 100 kr? Vad får du för den?
Två dosor snus, hördes det från någon.
Hur många dosor fick man för 100 kr för 20 år sedan, blev följdfrågan då? Och så är det, att pengarnas värde förändras hela tiden. Man får samma saker idag som för 20 år sedan, men det kostar mer. Värdet har ändrats.
Vi fick ett tankescenario beskrivet för oss: Se in i framtiden till runt 2029. Du är 15 år äldre, ekonomin har fallit samman, kronan flyter, det är superinflation (pengarna är i princip inget värda, en dosa snus kostar ca 1 miljon kronor). Vad gör vi då?
Vi får helt enkelt gå tillbaka till det gamla sättet att betala på, genom byteshandel. (Då kan även sopbergen bli en stor tillgång.)
Vill vi ha det såhär? Jag tror nog att de flesta säger NEJ.
För att undvika den här framtiden måste vi börja tänka om och skapa en försvarbar och hållbar ekonomisk utveckling. Men hur ska vi gå till väga? Det finns några idéer.
För att stimulera den ekonomiska utvecklingen behövs det efterfrågan.
Man kan införa en s.k. ”Medborgarlön”. En ekonomisk ersättning som alla får ta del av, genom en symbolisk summa á 10 000 kr. Hur många skulle klara sig på detta? Många tror jag. Men de som vill ha mer måste naturligtvis jobba för det.
Men vem ska då betala för kalaset? Vi vet via statistiskt säkra uppgifter att det är endast 49 procent av Sveriges befolkning som idag jobbar och bär upp det svenska välfärdssamhället. Ca. 15 procent är under 15 år. Resterande del av befolkningen uppbär olika ersättningar från offentliga myndigheter som är en stor del av välfärden. Så genom skatter och avgifter betalar dessa 49 procenten en stor del av kakan som resten av befolkningen lever på.
Så kan man ha medborgarlön? Jag tror det. Om man har en säkrad inkomst så skulle man våga satsa mer. Vi skulle få se fler som startade eget, och fler som ville ta deltidsjobb. Så varför inte prova? Debatten är igång. Tanken är kittlande. Och fler arbetstillfällen skulle skapas.
Eller så måste man ha flera olika jobb för att klara sig. Vi rusar ju onekligen mot en framtid där det scenariot verkar säkrare än en väderleksrapport. Och som sagt; pengarna blir allt mindre värda medan allt blir dyrare.

Så hur ska man göra för att skapa tillväxt och efterfrågan? Vill vi ha en fortsatt välfärd? Vad är välfärd? Och hur skapas den?
Vi måste få den ekonomiska cykeln att snurra fortare. Vi måste uppmuntra till nyetableringar och framtidstro, så att det skapas arbetstillfällen och köpkraft. Detta driver både den offentliga och privata sektorn. Ju högre fart vi får desto mera intäkter till välfärden blir det i slutändan.
Men hur kan vi göra detta utan att sätta vår framtid på spel? Vi måste ju tänka på kommande generationer och sluta leka struts.
Vilka energilösningar bör vi satsa på? Ska den ekonomiska faktorn få styra? Ska några få oljemagnater/oljeländer få styra som de vill? Eller ska vi börja tänka offensivt och framåt? Bör vi satsa på förnybar energi och dess utveckling.
Och hur ska vi bevara vår ekologiska miljö? Varje plats på jorden är ju unik. För att förbättra och förenkla processer och produkter för att de ska passa in i vårt samhälle har vi tillåtit industrin att tillsätta olika otjänliga ämnen både i maten och i de saker som vi dagligen använder oss av. Allt som oftast för ekonomisk vinning. Och allt till ett högt pris för miljön. Och vart hamnar slutnotan? Hos den generation som inte längre kan fortplanta sig. Vi måste ändra riktningen nu, annars har vi inget kvar till kommande generationer. Det måste få kosta för att kunna behålla den biologiska mångfalden.
Kan vi göra något åt våra stora sopberg? De är definitivt inte estetiskt vackra. Och vad gör vi åt dessa? Faktiskt är vi på god väg mot en bättre sophantering. Man omvandlar mycket av soporna till andra energislag. Och man återvinner mycket idag. Men till vilket pris? Vi får i hanteringen mycket föroreningar kvar, som tyvärr rinner igenom våra vattenreningsverk och förbränningsstationer. Och återvinningen måste vara högre för att det ska ge några resultat. Men det är nog lite av winwin i det hela. Men för att undgå dessa problem så kan man producera mer miljövänliga produkter, samt att vi måste sluta med vår överkonsumtion. Men detta kostar ju, inte ekonomiskt hållbart, säger många. Och vilka är de?
Men det får kosta, säger jag, för vår framtid är mer värd än så och inte bara för mig och mina barn, utan även för deras barn.
Och det oetiska i den ekonomiska hanteringen då.
I dagens samhälle är det bara vinst som räknas, i alla fall den kortsiktiga. Budgeterar man för en vinst på 750 miljoner, men resultatet blir 500, då har man gått med 250 miljoner i förlust trots vinst. Då ska man spara och dra in, och oftast så blir det empatin som får stryka på foten. Man skor sig på andra och miljön utan eftertanke. Kortsiktigt roffar man åt sig så gott det går. Och detta uppförande bland finanserna är mycket oetiskt.

Tyvärr så gäller dessa problem inte bara oss i västvärlden. Många länder i bl.a. Asien är på uppgång och på god väg att springa ikapp och förbi oss. Och många gånger glömmer de bort de misstag som redan har gjorts, men de gör också mycket bra. Det är bara det att det inte alltid är tillräckligt. Alla måste ta sitt ansvar nu. Bara tillsammans kan vi rädda vårt klot. Vi får inte skyffla undan misstagen och problemen till nästa kontinent. Vi måste göra det som påverkar miljön minst, och tyvärr så är det i mångas ögon inte ekonomiskt försvarbart.
Men vem behöver i så fall pengarna när vår planet är död?

Men nu återgår vi till USA:s statsskuld. Sedan i onsdag när vi lyssnade på Hans så har faktiskt USA amorterat av närmare 34 miljarder dollar. Men räntan den tickar vidare.
Från det att jag började skriva på denna artikel under fredagen klockan 14.17 och fram till att jag skriver dessa sista ord, klockan 17.29, så har räntan tickat på med ca. 156 miljoner dollar.
Är detta etiskt riktigt?

Ståle Brandt
Publicerad: 2014-02-15