KULTUR: HANTVERKSLINJEN BRÄNNER RAKU

rakubränning, keramik, hantverkslinjen

Äntligen ar det dags för rakubränning av våra keramikalster. Vi har planerat och väntat, men vädret och klimatet har satt stopp för våra planer. Endera har det regnat eller snöat och det går icke – då spricker keramiken! Men äntligen föll allt på plats. Vädret, sol och måttlig vind.

Vi startade med att värma upp den återuppbyggda ugnen. Marja, vår kermiklärare, instruerade oss noga i vad som gällde. Både säkerhet och praktisk kännedom om rakubränning gicks igenom. Lergodset för-uppvärmdes ovanför ugnen. Det får inte vara för stor temperaturskillnad. Nu var det dags att stoppa in våra skapelser. Lågorna slog ut ur ugnen och näsor och kinder blev eldröda, för varmt är det! In med det i ugnen, med hjälp av krånglig tång. Sedan plockades glödande lergods ut. En del kastades ner i förberedda sågspånshögar eller i reducerande miljöer så att ytan krackelerar på olika sätt, som är typiskt för rakubrända föremål.

Vi eldar, lyfter in och ut, springer, hostar och utropar när något är fint. Vi njuter!
Så är sista omgången i ugnen, den grillade korven uppäten, och nu återstår överblicken av resultatet. Vi kollar och utvärderar. Men vad fint! Oj, sprack Evas fina groda!
Uppstädning, alla är helt slut, men det ska göras. Upp med allt till keramiken. Utvärdering. Jo det blev ju fint.
På måndag var vi alla överens, vi har aldrig varit så slut, någonsin! Men det är inte rakubränningen som gjort det, utan den solfattiga vintern. Och vi vill göra raku igen!

Kerstin Pettersson
Publicerad 2014-03-25