DIKTER: INOM TIDENS FLYKTIGA RAMAR

Inom tidens flyktiga ramar, i vackra varma rum.
Minnen dansar likt älvor, vidare som på en blommande äng.
Jag minns ditt leende ansikte, ögonen som glittrade så spefullt och av liv.
Nu är timglaset tömt och tiden flyktat bort, vi ses ej mer.
Mitt hjärta
Du har tagit en vila i landet som ingen ser.

Jag blickar upp mot skyn, ser molnen dra förbi.
Undrar om du ser mig i min förtvivlade ensamhet.
Tiden vandrar stadigt och jag ber;
Se ned till mig, se för trots min stigande ålder
Så är själen smärtsamt liten.
Saknar.
Drar mig tillbaka, tillbaka till minnen som fyller dig med liv
Minnen fyllda av dagar, våra dagar och jag tänker fortsatt; att om du bara vore kvar.

Likt flyttfåglar om hösten, på flykt till något annat,
Så var det då du gav dig av.
Inget farväl…
I tomheten lämnade du mig och andra kvar.
Åren går, saknaden består och tomheten,
ja tomheten den gror.
Inom tidens flyktiga ramar, i vackra varma rum
Dansar minnen likt älvor, på denna blomstrande äng.
Timglaset har tömts och tiden flyktat bort.
Älskade fina hjärtat, vi ser dig ej mer.

Tove Birkeland Brandt
Publicerat 2014-04-13