DIKTER: SMÅ TING

Små, nästan omärkbara snarkningar från sovrummet.
En lätt vind som leker med den flortunna spetsgardinen,
får den att dansa till, bölja sig som små korta vågor.
Den dras sakta in och ut genom det öppna fönstret, som ett vakum som styr.
Jag sippar lite på kaffet och blickar ut på den morgontrötta solen.
Diset från nattens lättsamma frost, smeker landskapets fot.

Det lättar nu.

Tröttheten sliter i kroppen, som bestämt sig för att inte vila, men ändå,
sinnet vill ju vara med det vaknar om än sakta.

Ett stråk med kanadagäss flyger förbi, milt tjattrande.
Innan de åter blåser igång en högljudd fanfar och försvinner.
Småfåglarna kvittrar så inbjudande.
Lovar oss liv.
Det drar i mungipan och ett litet leende tar form.

Björkarnas vita stammar får extra glans av solens milda morgonstrålar.
Vid dess fot stoltserar på marken, vitsippor så vackert vita.
Allting vaknar till liv nu.
Det knoppas och spränger sig upp från markens kyliga vintersömn.

Små ting, så betydelsefulla efter denna tärande längtan.
Att få återses igen i en ny skepnad; sommarens pigga ansikte som byts ut från vårttrötthetens.
Att känna värmen smeka en blek kind, känna friden och känslan
Höra fåglarna sjunga sin lovsång.
En meditation, min meditation av små ting.
De berör mig så innerligt var gång.
Dessa små ting, så viktiga i alla mänskliga liv, ett nav som spirar och får oss att må bra.
Det är liv, det är liv.

Tove Birkeland Brandt
Publicerad 2014-04-19