INGESUND: FÖRSTA MÖTET

Ingesund folkhögskola, studentrecension

Mitt första möte med en Folkhögskola

Mitt första möte med en folkhögskola var tråkig, i alla fall till en början. Jag gick på Hierneskolans högstadium i Koppom, och jag hade börjat undra vad jag skulle göra med resten med mitt liv. Tyvärr så blev inga av mina idéer verklighet på grund av många olika orsaker, men den här dagen fick jag tillsammans med en mindre grupp av elever från högstadiet som hade ett intresse av konst, chansen att åka till Kyrkeruds Folkhögskola. Där fick vi en privat tur runt hela området av en rundlagd motorcykelknutte med skägg, och större delen av tiden så var det i mina tonårsögon riktigt tråkigt. Sal efter sal med olika lektioner, visserligen så var det intressant med bland annat keramiken men att bli ledd runt området var inte roligt för någon av oss tonåringar. Men det jag inte visste var att den tråkiga dagen skulle få ett rätt så intressant slut, om man kan kalla det så. För jag minns inte riktigt vart vi var, eller vilken del av dagen det var, men vi kom till en stor träbyggnad, där vi kom in i en stor sal.

Det var högt i tak och stora fönster, och i en stor ring satt det ett antal personer med stora ritunderlägg och pennor. Alla tittade på oss när vi gick in, vår lärare frågade något tråkigt, och vår guide svarade. I mitten av rummet stod en lång, smal man med en badrock på sig. Han hade byxor men inte skor, och vi tänkte inte riktigt vad det var för ställe vi var på då, men det fick vi snart reda på. För medan de vuxna pratade, så tog den långa mannen av sig badrocken. Inga problem än så länge, men så beslöt han sig för att ta av sig byxorna. Vad som skedde efter det, var att jag och tjejerna i gruppen sprang skrikande ut ur rummet. Med röda kinder och fnitter stod vi alla vid ingången, medan den enda killen i gruppen kom gåendes efter oss med händerna i fickan och med en förvirrad uppsyn. Det var mitt första möte med en Folkhögskola, vi fick alla något att prata om efter det. Och efter det så har våra minnen ändrats en del. Ibland var han helt naken och ibland hade han i alla fall lite kläder på sig. Men pinsamt var det för den knappt 15 åriga tjejen och hennes skolkamrater som tidigare aldrig sett en vuxen man naken, eller halvnaken.

Efter det så har min syn på folkhögskolor varit att det är en skola där alla är hippies, gamla som unga. I mitt inre var det en plats där man odlade grönsaker och hade djur som höns, ibland har jag i min fantasi sett dessa hippies dansa barfota förbi, trallandes på någon löjlig sång. Så besviken jag blev när jag sedan kom till Ingesund! Inga hippies som jag kunde i hemlighet förlöjliga, och inte heller fanns det några höns som spatserade förbi på gräsmattan. Inte ens några grönsaksodlingar fanns det! Egentligen så var det en lättnad att slippa se lärare som trallandes skuttade till lektionssalarna, men nog skulle det ha varit roliga att få se denna syn innan man slutade bara för att någon av mina fördomar skulle förverkligas. Det som verkligen gjorde Ingesund till ett perfekt ställe var att det fanns åtminstone en katt. Ibland ser man två, men det finns någon att gosa med ibland om det inte finns en lärare som vill ha en kram i närheten. Det är bara synd att det finns allergiker, annars hade jag gärna sett Sixten spatsera runt inne i skolan också.

Ingesund är en intressant skola, och jag som har haft erfarenheter av att läsa vid det kommunala komvux inne i stan, kan utan några som helst problem säga att det på Ingesund är en lättare studiemiljö. På ett vanligt komvux gäller det bara att få bra betyg men man får inte uppleva en riktig skolmiljö där man verkligen lär känna de andra eleverna. Eftersom jag aldrig fick chansen att leva ett mer typiskt gymnasieliv, och då jag aldrig riktigt har haft vänner, så behövde jag Ingesund. Det är bara synd att jag inte upptäckte hur mycket bättre Ingesund var gentemot AANC, och om man lyckas ta sig till Universitetet så kommer man att sakna de lärare som man lärt känna, och de vänner man lärt känna. Men man kommer också att sakna de mer inbjudande omgivningarna som finns ute på Ingesund, känslan av att vara välkommen. Det är en svår känsla att hitta på ett Universitet där det finns hundratals människor.

Therese Strömberg
Publicerad 2014-04-26