Din stund på jorden, av Vilhelm Moberg

“Du skall alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! […] Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

Gemensamt för många av Vilhelm Mobergs böcker är att de på ett eller annat sätt tar upp emigration till Amerika. Så är även fallet med Din stund på jorden. I boken är det emigranten Albert Carlsson som i jag-form berättar om sitt livs sista dagar på ett hotell vid Stilla havets kust i Laguna Beach, Kalifornien, 1962, fyrtio år efter att han emigrerade från Sverige.

Han har kommit till en punkt i livet där han inte längre har några upplevelser värda att uppleva. Han berättar att han under sitt liv i Amerika haft stora rymliga hus med alla tänkbara bekvämligheter. Men trots att han hade bostäder, så hade han inget hem.
Hans hotellrum har fönster som vätter både mot havet och mot staden. Han beskriver båda dessa genom att berätta om de sinnesintryck som han får. Ljudet av bilarna på Cleo street beskriver han som surrande från en jättespinnrock med hjul som aldrig stannar. Det ljudet förenas med ljuden på andra sidan, ljudet från havet. Havet som stiger och sjunker med vågornas rörelser, som andetag ur djupet av världens lunga.
Vi får följa med Albert i hans tankegång, hans funderingar över livet. Det som har varit och det som komma skall. Han tänker tillbaka på sin barndom i Sverige, uppväxten tillsammans med hans bror Sigfrid. Ljusa och lyckliga barndomsminnen, men där finns även en stor sorg. Sorgen efter hans bror som dog, 19 år gammal efter att ha tagit värvning och blivit sjuk.
En stor del av boken behandlar, som Moberg ofta gör i sina böcker, bondesamhället i Sverige. Detta gör han genom att berätta om sin uppväxt, men även genom att han berättar om resor Albert gör tillbaka till Sverige. Resor med hopp om att kunna komma tillbaka till det han en gång lämnade när han emigrerade. Men det enda som finns kvar är hans egna minnen. Allt känns förändrat och Albert känner sig inte hemma någonstans på jorden.

Man får känslan av att Moberg i denna boken försöker få oss läsare att tänka efter. Är vi så upptagna med att söka lyckan, att vi glömmer bort att stanna upp och uppskatta det vi faktiskt har?
Albert beskriver allt det han åstadkommit i Amerika efter sin emigration. Han har haft pengar, ägt företag och haft flera bostäder som haft de senaste uppfinningarna för att göra livet lättare. Men trots detta är han i slutet av livet både ensam och olycklig, med två ex-fruar och barn som han har dålig kontakt med. Han har sålt sitt företag och sina hus. Sina besparingar använder han för att betala sitt hotellrum och för att äta sig mätt var dag. Men även dessa kommer en dag att ta slut.
Det är inte svårt att dra paralleller mellan hur Albert tänkte, och hur vi tänker idag. Våra mål finns alltid lite längre fram. Man är inte nöjd när man har nått dem, i stället sätter man upp nya mål. Bara lite till. Bara lite högre lön, bara lite större TV, bara några kilo mindre. Då, då kommer jag att bli lycklig.
Din stund på jorden är en bok som får läsaren att tänka efter. Även om den inte kommer förändra hur vi tänker, så är det en bok som många skulle behöva läsa. Den kan få oss att reflektera över vårt eget tänkande och vårt strävande de mål som vi ständigt flyttar fram och hindrar oss själva att nå.

Moberg har ett fantastiskt sätt att beskriva känslor och miljöer. Det är lätt att leva sig in i de känslorna han beskriver. Känslan av att försöka söka sitt förflutna men att inse att tiden inte står stilla. Även om tiden står stilla i våra minnen.
   Mobergs väl utvecklade språk gör det enkelt för läsaren att visualisera de miljöer han beskriver i boken. Oavsett om det är ett enkelt hotellrum i Laguna Beach eller en liten glänta vid Bjurbäcken i hans hembygd, så känns det som att man befinner sig där i just den stunden.
Boken utspelar sig egentligen i två separata tidsförlopp. Det ena är i nutid, 1962 i Kalifornien, och det andra är de händelser under 1912-1949 som fört honom dit. Den tid under hans uppväxt som format honom till den han är i dag.

Din stund på jorden upplever jag som en mer filosofisk bok än till exempel berättelsen om soldaten Rask och utvandrarserien, böckerna om Karl-Oskar och Kristinas emigration till Amerika.
Denna bok talar till läsaren på ett annat sätt. Det som Sigfrid sa till sin lillebror Albert, säger Moberg till oss: ”Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! […] Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”

Efter att ha spenderat många år med att söka källmaterial och skriva sin utvandrarserie beskriver Moberg själv att han kände sig väldigt trött och tom inombords. Han hade då börjat tänka på sin bror som dog när Albert var bara 11 år gammal. Tanken på att hans bror nu var glömd av alla andra människor på jorden höll honom vaken om nätterna.
Vilhelm Moberg var 65 år gammal när han skrev boken som kom att bli en av hans sista romaner. Under de sista åren av hans liv hade han svårt att skriva. Då skrivandet var en stor del av hans liv så var det troligen en av orsakerna till att han valde att avsluta sitt liv den 8 augusti 1973. Det sista Moberg någonsin skrev, var det brev han lämnade till sin fru: ”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.”