Merida Blank: Legenden om Dancing-Dream del 1

Häst

Det är dagen före sommarlovet. Merida är spänd, hon ska jobba på en ranch med hästar och kor. Djur är det bästa hon vet, och har alltid drömt om att jobba med dem.
Den här sommaren kommer att bli en av de bästa upplevelser hon kommer vara med om. Hon får jobba med hästar och kor, möta nya människor och spendera sommaren ute på landet. Hon vet att det är ett tufft och ansträngande jobb på en ranch, men är beredd på vad som helst som väntar henne.

Merida sprider ut tankarna medan hon packar ihop alla skolböcker. Imorgon reser hon ut till ranchen, inget annat än det jobbet finns i hennes tankar.
Helt underbart, nu är det bara några timmar kvar. Hoppas ägaren inte tycker att jag är för ung eller för klen… En hel sommar med endast hästar och kor. Det är helt sjukt, typ alla ville ha jobbet, men jag fick det, helt sjukt. Visst kommer jag sakna kompisarna och familjen, fast det ska bli skönt att slippa Dennis i tio veckor, tänker hon medan alla böcker packas ned i väskan.
Skolan har slutat och lärarna önskar dem alla en trevlig sommar, Merida vet att hennes sommar kommer bli mer än trevlig, den kommer bli underbar. Veterinärpraktikant på en högt rekommenderad ranch ute på landet, det kan inte bli bättre än det.
Med stolta steg riktar hon sig mot familjens bil, hennes föräldrar är glada för hennes skull. De vet att jobbet betyder otroligt mycket för Merida, och att det är hennes stora chans till en fin rekommendation som en lovande veterinär.

Vid 05.30 måste mamma Inger köra henne till busstationen nästa morgon, bussen går vid 05.55. Hennes beräknade ankomst till ranchen är 12.35, eftersom den ligger långt bort tar det tid att komma fram.
Det är inte länge hon behöver vänta på bussen, det är ca 20 minuter från Meridas hus till stationen. Hon sitter i framsätet och stirrar ut genom rutan, det är tio veckor tills hon får se sina hemtrakter igen.
Tio veckor, utan mamma Inger, pappa Knut och hennes jobbiga lillebror Dennis på 10 år. Ändå känns det som att hon kommer tillbaka imorgon.
När de är framme vid stationen är bussen på väg in, Inger kramar om henne och säger hej då. Merida lovar att ringa dem minst en gång i veckan.
Hon går mot bussen, blickar tillbaka och ser sin mamma köra hem igen. Resväskan lägger hon i bussens bagageutrymme, och sätter sig tillrätta i bussen. Nu är hon på väg. Hon sluter ögonen och sover en stund.
09.53 vaknar hon av att hungern ockuperat hennes mage, vilken tur att hennes mamma packade ned matsäck åt henne. Några smörgåsar med ost och gurka, ett paket med chokladkakor, lite godis och tre flaskor med Ingers hemmagjorda svartvinbärssaft.
Hon tar fram två smörgåsar och en flaska saft, varje tugga hon tar påminner om mammas goda smörgåsspecial. Den typen av smörgås endast mamma kan göra.

Efter sin härligt goda frukost har bussen stannat, chauffören ger resenärerna 30 minuters rast. Merida går ut i den friska landsluften, tar djupa andetag. Hon känner hur blandningen av gödsel och våt skog ger henne ny energi.
Merida tar tillfälle att se sig lite omkring. Parkeringen är omgiven av stora åkerfält, bredvid bussen finns en vacker skog, daggdroppar ligger fortfarande kvar längs skuggornas slut. Hela platsen är fridfull, det hörs inte mycket ljud, endast fåglarnas glada kvittrande. Himlen är klar och solen värmer skönt.
Hon kan inte låta bli att le, hennes stressade vardag får vila. Hon behöver inte tänka på något annat än djur under hela sommaren.

Härliga land, härliga sommar. Helt underbart att få andas frisk luft, istället för den förorenade stadsluften. Längtan efter att få arbeta med alla djuren, träffa nya vänner och bara må bra, snurrar i hennes huvud medan bussen börjar köra igen.
Nu är det inte länge tills hon är framme, endast 5 minuter. Hennes hjärta dunkar hårt av iver i bröstet, hennes händer darrar av glädje, hela Merida strålar av lycka.
Bussen stannar i den lilla byn, hon är framme. Hon kliver glatt av och hämtar sin packning, sedan väntar hon på den som ska köra ut henne till ranchen.
Vidsträckta kullar, underbara skogar, klara bäckar och färgglada ängar är det hon ser. Det doftar ljuvligt av vilda hallon, lavendel, nyklippt gräs och blommande äppelträd. Fåglarnas kvitter, forsande vatten, vinden i träden och djurens alla röster tränger in i hennes öron.

Åh härliga land, så lugnt, så tyst, så skönt. Ingen stress, ingen Dennis, ingen skola. Bara underbart vacker natur så långt ögat når. Tänk att jag får vara här hela sommaren, utan att någon stör eller bråkar hela tiden.
Hoppas de har mycket jag kan göra med djuren, så jag slipper bli uttråkad och liggandes i sängen hela dagen. Hoppas de har fantastiska historier om ranchen, och sin familj.
Ååh… jag kan inte fatta att jag äntligen är här, den här sommaren kommer bli så otrolig, härlig och helt underbar, är de meningar som hörs i hennes huvud.
Några minuter senare kör en vit Volvo fram till henne, det är ranchägaren Sture Håkansson som hämtar henne. Under färden berättar Sture att det finns 12 hästar och 23 mjölkkor på ranchen.
Han talar även om att hans frus namn är Hilda, och att de har en son på 18 år vars namn är Lukas. Lukas är dock sällan hemma, han brukar oftast hålla till hos sina kompisar och campar eller festar.

Merida tänker på sin kille, Oskar Söderblom. Han är också 18 år, precis som Lukas. Oskar studerade också till veterinär, och tog studenten två dagar före Merida slutade.
Hon träffade honom när hela veterinärlinjen gjorde en skolutflykt till en klinik i Uppsala. De hade blivit grupperade två och två, och hon blev grupperad med honom. De fortsatte att umgås efteråt, och till slut blev de ett par.
Hon tänkte på Oskar väldigt ofta. Även fast de gick samma linje på samma skola, så träffades de inte så ofta. Han hade lektion när hon hade rast, och tvärt om. Honom kommer hon nog sakna mest av alla.
Hon ringer till honom för att tala om att hon är framme. När han svarar får hon knappt säga ett ord, han babblar om vad han och vännerna har gjort och att han snart ska iväg på bio med dem. Han pratar på om saker som gäller honom, inte ett ord om att han saknar henne eller älskar henne.
Merida står inte ut, han har varit självisk i flera månader nu. Mitt i en mening avbryter hon honom, säger bestämt att han ska lyssna. Hon talar om att hon inte tycker om själviska människor, och ger honom en rejäl utskällning.
Hon skriker åt honom av ilska, och innan hon lägger på säger hon bestämt att det är slut mellan dem.

När de är framme kommer Hilda och möter dem, hon har precis blivit klar med lunchen.
Lukas däremot syns inte till, han är för tillfället ute och tränar sin häst Prince. Antagligen kommer han inte hem förrän senare på kvällen, Hilda säger att han tränar Prince 2-3 gånger i veckan. Hon nämner även att han då brukar ägna hela dagen åt träning och terräng ridning.

Efter lunch visar Sture henne runt. De går först till ladan, där kossorna bor, och säger att de har en veterinärspecialist till dem. De kor de har kommer ursprungligen från USA, och kräver därför en annan typ av vård.
De fortsätter bort mot stallet, det är där Merida kommer jobba. Familjen tar in de hästar som blivit skadade eller sjuka.
De stannar vid en av boxarna, i den står ett ungsto. Hon är silversvart med en vit stjärna i pannan, hennes namn står skrivet på en skylt av oljad ek, bokstäverna har små krumelurer men kan ändå läsas. Miracles-Beneath-The-Ocean, ett vackert namn på ett vackert ungt sto.
Sture klappar hästens mjuka nacke, och vänder blicken mot Merida.

– Miracles-Beneath-The-Ocean har varit hos oss i snart 1 år, hennes förra ägare kunde inte ha kvar henne. Hon har fått varit med om en hel del otäcka saker, men hon har aldrig visat några psykiska skador eller förändrats i personligheten, säger Sture medan han ger hästen en morot.
– Hon är vacker, jag har aldrig sett en vackrare häst. Är hon en av de hästar jag kommer jobba med? frågar Merida.
– Det var bra du frågade, hon kommer nämligen att tillhöra dig under sommaren.
– Mig? Menar du att…
– Ja självklart, man kan inte jobba på en ranch om man inte har en häst. Kan du rida förresten?
– Ja, jag har ridit sedan jag var 4-5 år.
– Då har du inget emot en liten ridtur, tänkte vi kan ta en så du får se hur omgivningen ser ut. Sedan tänkte jag att vi kan ta en tur ut till träningsanläggningen, det är där Lukas håller hus just nu… men bara om du vill.
– Det har jag absolut inga problem med, svarar Merida med ett leende och leder ut Miracles-Beneath-The-Ocean.

Hon följer Sture till sadelrummet, hämtar sadel, sadelunderlag, träns med bettsel och tyglar. Sedan tar hon ryktborste, ryktskrapa i gummi, man och svansborste och hovkrats.
Miracles-Beneath-The-Ocean, hon är helt underbar. Så snäll, så lydig. Vilken tur att jag ridit sedan jag var liten, för det här var jag inte beredd på, ändå förberedde jag mig på vad som helst här.
Men jag är inte så särskilt förväntansfull över att träffa Lukas, jag är har för att arbeta med djuren, inte för att träffa eller umgås med killar.
Undrar vem som gjort den här fina varelsen illa, och vad de gjort mot henne. Jag fattar inte varför vissa människor vill göra djur illa, varför de väljer att göra dem illa. Vad får dem att gå på djur? Vad får dem att tro att djur inte blir sårade? Tror de att det är okej eftersom djur inte kan prata? funderar hon på medan hon ryktar och gör hästen iordning.

När de är klara, beger de sig ut i omgivningen. Efter bara några få minuter är de vid skogen, Merida skymtar ett hus bland alla träd. Det ser ut att vara gammalt och övergivet, men Sture säger att en knasig skogvaktare bor där.
– Skogvaktaren heter Valter. Han är egentligen väldigt trevlig, men alla i byn föraktar honom och sprider hemska rykten om honom, förklarar Sture medan de stannar vid ett litet vattendrag.
– Varför tycker de inte om honom? frågar Merida när hon sitter av hästen.
– Han är missförstådd, och de tycker att han är galen.
– Galen?
– Hur ska jag förklara… Han.. Han påstår att det bor en häst med magiska krafter här någonstans. Alla säger att det bara är påhitt och dumheter, men själv säger han att han har sett den med egna ögon.
– Tror du på det?
– Jag vet inte… Ingen annan har sett den, och då är det lite svårt att veta om det är sant eller inte. Men nu får vi ta och fortsätta, det börjar bli mörkt så Lukas är nog redan hemma, säger Sture och sitter upp på sin häst igen.

Hela vägen tillbaka tänker Merida på Valter, och den där hästen. Hon vill veta mer, är hästen verklig eller bara påhitt?
När de kommer till ranchen igen har Lukas precis kommit hem, Merida ser honom lämna stallet och gå raka vägen in. Hon hann inte se hur han ser ut, men det kommer hon snart.
Hon ställer in Miracle-Beneath-The-Ocean, tar av all utrustning, ryktar och kratsar hennes hovar. Sedan säger hon god natt till hästen, och går där ifrån. Hennes fötter är trötta, och armarna hänger när hon lämnar stallet.
När hon kommer innanför dörren, står Lukas med ett glas mjölk i handen. Han granskar henne från topp till tå, hon gör likadant. Efter någon minut tar hon av sig ridkläderna, ger honom ett snabbt hej och försvinner upp till gästrummet.

När hon vaknar nästa morgon har hon inget arbete, hon börjar på eftermiddagen vid 14.30. Hon bestämmer sig för att undersöka vem Valter är, och höra hela historien om den där hästen Sture pratade om dagen innan.
Nere i köket träffar hon på Lukas igen, han sitter vid bordet och äter frukost. Han är klädd i endast boxer kalsonger, och tofflor. Han tittar upp på henne.
– Hallå där, du försvann så snabbt igår att jag inte hann presentera mig. Jag heter Lukas, och är 18 år. Så det är du som ska jobba här i sommar eller? frågar han och fortsätter äta.
– Ja. Jag är heter Merida Blank, och är 17 år gammal, presenterar hon sig.
– Merida Blank, ovanligt namn… Så vad är det du pluggar till då?
– Jag studerar till veterinär, du då?
– För tillfället ingenting… Sommarlov, då skiter jag i allt med skolan. Men annars pluggar jag till elektriker, det behövs fler sådana här.
– Okej. Men jag tänkte ta en ridtur så…
– Vart någonstans?
– Inget specifikt ställe, bara ut.
– Jag följer med, så du inte rider vilse, det är lätt hänt.

Lukas går upp till sitt rum och klär på sig, sedan följer han med Merida ut till stallet. De sadlar hästarna och ger sig iväg. Lukas är klädd i vanliga kläder, och använder inte hjälm.
Han säger att det inte behövs när man bara rider för nöje, och att Prince är en pålitlig hingst. Han säger också att man inte behöver hjälm när man är så van att rida som han.
Efter en stund har de nått Valters stuga, det lyser i fönstren och man ser honom sitta i köket. Merida vill knacka på, men Lukas säger att de inte får vara här utan Sture. Hon ignorerar det Lukas säger, sitter av och knackar.
När Valter öppnar gnisslar dörren till, han hälsar och bjuder in dem. Lukas vägrar, han väntar utanför medan Merida går in.
Det går inte särskilt länge innan Valter undrar vad hon vill, hon talar då om att hon var där dagen innan. Hon talar även om att hon fick höra lite om den där hästen, och att hon vill veta mer om den. Valter ler, ber henne sätta sig i soffan i vardagsrummet och sätter sig i fåtöljen framför.

– Jasså du, du vill veta mer om Dancing-Dream. Jo du förstår, jag fick se henne gå förbi mig en dag när jag var ute i skogen. Det är flera år sedan någon frågat mig om henne.
– Dancing-Dream?
– Det finns en legend om henne. Dancing-Dream är en mystisk häst från en annan tid, hon är känd för att hjälpa de skadade, och för hennes rena aura.
– Är det sant att hästen finns på riktigt?
– Ja nog är det sant, legenden om henne har vandrat i den här byn i 85 år. Men dagens samhälle är så korrupt att de blivit blinda för den, nu påstår de att legenden är påhittad och att det måste varit ett annat stort djur jag såg.
– Hur går legenden om hästen?
– Ja det var så här förstår du, att ett litet föl föddes utan en mamma eller en pappa. Fölet hade rest sig upp från jorden, nära en liten sjö mitt ute i den här skogen. Hon har den finaste man och svans, hennes färg ser ut som en del av himlen, hela hon är som en dröm. En dag vandrade hon ut på ängen, och alla blommor och färger gjorde henne så glad att hon hoppade omkring. En pojke fick syn på det vackra fölet, han blev som förtrollad av den. Pojken, som kom hit från England, började kalla henne för Dancing-Dream. Han hade aldrig sett en vackrare häst i hela sitt liv. Han kom dit varje dag, men… Det var en dag han inte dök upp, och Dancing-Dream blev förkrossad. Hon letade och letade, överallt letade hon, men pojken syntes inte till. Då gick hon in mot byn för att leta, och det var då hon såg det.
– Vad.. vad såg hon?
– Pojken låg död i bäcken utanför byn, han hade halkat och drunknat. Hon släpade honom in till byn igen. Hans föräldrar fick se sin pojke, och Dancing-Dream kunde se deras förtvivlan och sorg. Hästen gjorde då ett underverk, hon böjde ner huvudet och andades långsamt över honom. Hon tog tag i honom och rätade upp kroppen, efter någon sekund stod pojken, livs levande, på sina ben igen. Det är vad legenden om Dancing-Dream säger, hon är en häst med magiska krafter som kan väcka de döda, hela alla sår och utföra de mest makalösa underverk. Avslutade han och reste sig. Men innan Merida ger sig av, säger Valter att hästen har ett ljusblått märke i pannan i form av ett hjärta.

Av: Louise Myrén