Dikt: Ibland ser jag inget annat…

Ibland ser jag inget annat än mörker
Jag ser inga möjligheter, jag ser bara gallret i fönstret
Ibland är jag bara en stor skam
Ibland rinner jag inget mer, upptätt i en fördämd damm
Jag är en multifacetterad man
Jag skriver med en Krackelerad hand
Jag är inte en accepterad man
Som vill vara

Jag vill inget annat än att uppleva ömsint kärlek
Min hud mot din, äkta närhet
Inte pseudosociala umgängeskretsar
Där folk är lika äkta som guldpläderade elektriska kretsar

Jag föddes utan hud, jag föddes död
Jag gråter men ingen ser
Jag vill torka, jag vill stå upp, jag vill le
Jag önskar att andra kunde se mig som jag är, inget mer
Upphackad som paketerat kött
Mitt blod är ett krackelerat spektakel
Se mitt inre
Uppspikat i det Sixtinska taket

Bland alla andra konstverk är jag ett monster
en ärlig ådra, ett gigantiskt nonsens
Ibland skriver jag koherent, ibland skriver jag ordbajs som makes no sense
Allt för att försöka imponera men nu får det räcka.

2015-08-28
Rory