Det saknas något

Jag drömmer om en framtid jag aldrig har haft.
Jag drömmer om en barndom jag aldrig hade.
Jag drömmer om att vara någon annan än den jag är.
Någonstans där jag inte är, där skall jag vara.
Någonting som jag inte gör just nu, det är det jag skall göra.
Det jag gör just nu är det jag inte skall göra.
Den jag är just nu är inte den jag skall vara.
Den jag är just nu känner sig övergiven och ensam.

I ett hörn i mitt rum sitter jag i fosterställning och jag gråter för mig själv.
Ingen kan trösta mig.

Ensam, oönskad, övergiven, ignorerad, oälskad, utfryst. Ensam.

Något är fel, allt är fel med mig. Jag måste fixas för min insida är trasig. Med hantlar och stänger försöker jag bygga en kropp som är symmetrisk och är funktionell. Men den fungerar bara på utsidan.

Insidan är fortfarande lika trasig.

När jag lyfter skrot så lyfter jag bokstavligen skrotet inuti mig. Det skramlar runt och det blir aldrig fixat. Inte av det jag gör i alla fall.

Jag går runt och känner att jag är skrot.

Jag går runt med skrot inuti mig.

Jag är verktyget i verktygslådan som ingen använder.

Jag är inte skrot. Jag vill vara en Transformer.
Jag vill ha styrka och makt att rädda mig själv ifrån världen.

Fantasin kan ge mig det jag inte får av verkligheten.

Det saknas något. Det gör det alltid.

Rory Antonsson
2014-12-25