Trädet

eken

Tanken slog mig när jag såg våra äppelträd, hur lika vi är.

Kronan skall vara lika stor som rotsystemet för att få en balans mellan näringen som tillförs och frukten det skall ge. Hur väl rotad är man för sin tillväxt?

Jag såg rotstocken som kan liknas med vid en stadig barndom kraftig nog att bära ett helt liv.

De första grova grenarna som valdes ut eller ympades in är ungdomen då man väljer vilken frukt och hur mycket frukt livet ska bära. Där avgörs också i vilken utsträckning trädet kommer att stå emot stormar, oväder och snö som kommer att pröva styrkan och uthålligheten.

Ju längre upp i kronan man kommer blir grenverket klenare, men också mycket mer komplext, som vuxenlivet. Många möten, många relationer, arbete, fritid, barn, hem och familj. Det är också där fruktskotten sitter. Även där måste grenarna orka hålla frukten. De får inte vara för klena, långa och spretiga. De får inte vara för många för då orkar inte rotsystemet ge näring nog och frukten blir liten och outvecklad. De får inte sitta för tätt för då kommer inte solen åt så att trädet kan andas.

Vissa skott sticker rakt upp mot ljuset som spjut, men bär inte frukt utan tar bara näring för att växa sig långa.

Det är som i livet. Man blir glad när trädet växer och blir stort, men ack så besviken när det inte bär frukt. Man måste börja ansa, klippa bort grenar, forma trädet och inse vad som är ”fruktbart”. Man gör sina tabbar och en del grenar dör. I de öppna såren efter en gren kan röta komma in. Ju längre man väntar ju större är risken för röta. Denna kunskap är vuxenblivande och vuxenliv.

Hur länge trädet skall leva avgörs uppe i kronan. Hur tunna törs man låta grenarna där uppe bli? Hur hårt måste man ansa för att det skall bära trädgårdsmästaren när han skall sköta trädet eller plocka frukten?  Detta är att bli äldre. Kanske måste man hålla in grenarna lite hårdare och hålla efter rötan lite bättre så att den stam som skall bära upp kronan orkar stå emot de påfrestningar trädet utsätts för.

Ja, så är väl livet…  som ett äppelträd!

Göran Nilsson